International Federation of Trade Unions (IFTU), även kallad Amsterdam-internationalen, var en global fackföreningsorganisation aktiv mellan 1919 och 1945. Den hade kopplingar till den socialdemokratiska Socialistinternationalen och motsattes av kommunistiska fackföreningar. Efter att amerikanska AFL drog sig ur 1925 blev IFTU en huvudsakligen europeisk organisation med socialdemokratisk inriktning.
Dess huvudsakliga roll blev påverkansarbete mot Nationernas förbund och nationella regeringar till stöd för Internationella arbetsorganisationen (ILO).
År 1930 hade IFTU medlemsorganisationer i 29 länder, som representerade 13,5 miljoner arbetare. Dess huvudkontor flyttades från Amsterdam till Berlin, sedan till Paris och slutligen till London under andra världskriget. Walter Schevenels var generalsekreterare från 1930 till 1945. IFTU upplöstes 1945 och efterträddes av Världsfederationen för fackföreningar (WFTU).

Redan under slutet av 1800- talet agiterades det för bildandet av fackförbund för lantarbetare på flera håll i Sverige. Särskilt bedrevs agitation i området kring Ystad av Fredrik Thorsson. Vissa lantarbetare organiserade sig också i Grov- och fabriksarbetareförbundet. Under 1900 talets första decennium bildades regionala lantarbetareförbund på flera ställen i Sverige. Skånes Lantarbetareförbund bildades 1904, Norrlands 1906 o.s.v.

Svenska lantarbetareförbundet bildades 1908 i Mjölby och gick med i LO 1909. Det unga förbundet drabbades hårt av storstrejken 1909, och 1911 blev förbundet uteslutet ur LO på grund av bristande betalning. Förbundet återanslöt sig till LO först 1930.

Hela 1920 talet var präglat av konflikter. Den mest kända är Möre-konflikten, där Lantarbetareförbundet krävde löne- och arbetsvillkorsförhandlingar med storbönderna i Möredistriktet utanför Kalmar. Efter tre år av strejker accepterade jordägarna lantarbetarnas förhandlingsrätt och satte sig vid förhandlingsbordet. Konflikten blev rikskänd och symbolisk för arbetarrörelsen eftersom den synliggjorde de eländiga och näst intill feodala förhållandena som fortfarande var verklighet på landsbygden.

1945 vann organisationen sin kanske största seger när stataresystemet upphörde. Andelen statare hade minskat under hela 1930-talet, men från och med 1945 skulle alla lantarbetare få kontant ersättning för sitt arbete.

Förbundet har genomgått flera omorganiseringar. Under 1950- och 60-talen minskade antalet medlemmar, och flera avdelningar slogs samman runt i landet. 1986 minskade man drastiskt antalet avdelningar. Den 1 januari 2002 upphörde organisationen och gick upp i Svenska Kommunalarbetareförbundet.

The organisation was formed on 2 December 1959 through the merger of the Plantation Workers International Federation and the International Landworkers' Federation. It represented agricultural and plantation workers globally, including former affiliates of the defunct International Federation of Tobacco Workers.
In 1988, it pioneered international collective bargaining by signing an agreement with Danone.
In 1994, IFPAW merged into the International Union of Food and Allied Workers' Associations, which was renamed to reflect its broader representation across food, agriculture, hospitality, and tobacco sectors.

Bildad som avd 012 inom Upplands Lantarbetareförbund.
Namnbyte 1930.
1958 upphör avd och uppgår i avd 23 Veckholm.

Landsorganisationen (LO) är en fackförbundsfederation som bildades vid en konstituerande kongress 5-8 augusti, 1898.

Förbundets första ordförande var Fredrik Sterky (1898–1900)

1923 - grundades i en sammanslagning av Hattarbetareförbundet och Pälsvaruarbetareförbundet
1933 - gick upp i Beklädnadsarbetareförbundet

Förbundet bildades under namnet Sveriges skrädderiarbetareförbund. 1898 bytte man namn till Svenska skrädderiarbetareförbundet och anslöt sig samma år till LO (den 1 april 1898).

Den 1 januari 1909 uppgick Kvinnornas fackförbund i förbundet.

Förbundet började ge ut tidskriften "Skrädderiarbetaren" 1 januari 1901. I och med att förbundet bytte namn 1927 ändrade också tidskriften namn till "Beklädnadsarbetaren".

1949, mitt under kalla krigets spänningar, lämnade flera fackförbund, däribland de från USA, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien, the World Federation of Trade Unions (WFTU) på grund av oro över kommunistiskt inflytande. De bildade International Confederation of Free Trade Unions (ICFTU), som representerade 48 miljoner arbetare i 53 länder.
Under hela sin existens debatterade ICFTU sin hållning till kommunismen och utvidgade sin verksamhet till Asien och Afrika. Efter kommunismens fall i Östeuropa ökade medlemsantalet betydligt.
Organisationen fortsatte sin verksamhet fram till 2006, då den gick samman med World Confederation of Labour och bildade International Trade Union Confederation (ITUC).

1910 bildades Svenska Kommunalarbetareförbundet, men redan 1908 hölls den första kommunalarbetarekonferensen. Pådrivande för att förbundet skulle bildas var den kommunala samorganisationen inom Grov- och fabriksarbetareförbundet, som bland annat organiserade renhållningsarbetare. Från starten anslöt sig även medlemmar från Svenska Spårvägsförbundet.

Ludvig Nordgren var förbundets förste förtroendeman, under perioden 1910-1933.

Förbundet bildades den 22 januari 1899. Genom förbundets bildande förenades de lokala bryggeriarbetareföreningar som redan fanns i flera städer med stora bryggerier i en gemensam organisation. Förbundet ändamål var bland annat att värna och främja bryggeriarbetarnas ekonomiska intressen och att i förbindelse med andra arbetarorganisationer (både inhemska och utländska) verka för skyddalagstiftning, minimilön, normalarbetsdag och allmän rösträtt.

Svenska bryggeriarbetetareförbundet höll sin andra kongress år 1905 och då beslöts att förbundet skulle ansluta sig till LO från och med 1906.

År 1917 ändrades namnet till Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet men förbundets verksamhet genomgick ej någon förändring i och med detta. År 1965 uppgick förbundet i Svenska livsmedelsarbetareförbundet

Den 9 april 1898 bildades Svenska textilarbetareförbundet på ett kontituerande möte. En av förbundets förgrundsprofiler och starke man var Gustav Janzén som representerade Stockholmsavdelningen och som vid kongressen 1904 valdes in i förbundsledningen. 1972 slog man sig samman med Sko- och läder samt Svenska beklädnadsarbetareförbundet och bildade Beklädnadsarbetarnas förbund.

Den 1 januari 1927 bytte organisationen Svenska skrädderiarbetareförbundet namn till Svenska beklädnadsarbetareförbundet.

Ytterligare förändringar i organisationen skedde 1933, då Svenska hatt- och pälsindustriarbetareförbundet uppgick i organisationen. 1971 upphörde organisationen och ett nytt förbund bildades 1972 genom sammanslagning med Svenska textilarbetareförbundet och Sko- och läderarbetarnas förbund till ett Beklädnadsarbetarnas förbund.

Förbundet gav från starten ut tidskriften "Beklädnadsarbetaren". Denna lades ner 1943 och från och med 1 januari 1944 gav man istället tillsammans med Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet och Svenska textilarbetareförbundet ut tidskriften "Beklädnadsfolket".

Före 1920 var papperindustriarbetarna organiserade i Sågverksarbetareförbundet och även i Grov- och fabriksarbetareförbundet, men den 21 juni 1920 på en konstituerande kongress bildade man ett eget förbund. Organisationen skaffade sig lokaler i Gävle och som förste förtroendeman valdes G.O. Strand. Från 1921 gav man ut tidskriften "Pappersindustriarbetaren" som sedemera upphörde 1935 för att ersättas med kartelltidningen "SIA". Förbundet flyttade 1928 till Stockholm och bedriver fortfarande verksamhet som ett eget förbund

18XX - avdelningen bildades

Organisationens bildande var resultatet av en sammanslagning av Svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och Statens sjukhus ekonomipersonals förbund. Denna sammanslagning ägde rum den 5 augusti 1941 och till det nybildade förbundets förste ordförande valdes Hans Truedsson.
Det nya förbundet var från början anslutet till LO och Statstjänarekartellen. 1948 gick Svenska sinnessjukhusens förmansförening upp i förbundet. 1967- 01-01 upphör Statens sjukhuspersonals förbund som egen organisation och går upp i Svenska kommunalarbetareförbundet.

Det var svårt, ibland rent omöjligt, för kvinnor att driva frågor inom de manligt dominerade organisationerna i den tidiga arbetarrörelsen. Till exempel var Skrädderiarbetareförbundet vid den här tiden inte intresserade av att organisera kvinnliga arbetare, varför en stor del landets sömmerskor stod utan fackförening. Under 1890-talet började därför kvinnor att organisera sig i egna politiska organisationer och fackföreningar.
År 1897 bildades Kommittén för den kvinnliga agitationen inom Stockholms allmänna kvinnoklubb. Man arbetade för att öka den fackliga medvetenheten hos kvinnorna. Drivande i kommittén var Anna Sterky. När kommittén 1902 ombildades till Kvinnornas fackförbund blev hon dess första ordförande.
Kvinnornas fackförbund var från början en sammanslutning av främst sömmerskor. Organisationen arbetade med att driva fackliga frågor för kvinnliga arbetare. Organsiationen anslöts till LO 1904 och samma år gavs första numret av tidningen Morgonbris ut. 1905 togs initiativet till att starta den kooperativa syfabriken Linnéa i Stockholm. Och 1906 anställdes en agitator, Signe Vessman, som på heltid skulle driva organisationens frågor.
Men när organisationen 1908 organsierade hemarbeterskor, bröt man mot den så kallade industriförbundsprincipen inom LO. Den innebar att ett förbund bara skulle organisera arbetare inom en bransch, eller yrkesområde. Dessutom hade Skrädderiarbetareförbundet nu börjat acceptera sömmerskor som medlemmar, varför underlaget för förbundets medlemskår krympte. 1909 upphörde därför organisationen och medlemmarna gick över till Skrädderiarbetareförbundet. Morgonbris övertogs av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Organisationen grundades 1 december 1889. Namnet var till en början Skandinaviska tobaksarbetareförbundet namnet ersattes 1899 med Internationella tobaksarbetareförbundet i Sverige. Då grundades även fackförbundets tidning ”Tobaksarbetaren”. 1918 fick organisationen sitt slutliga namn - Svenska tobaksindustriarbetareförbundet. 1964 uppgick förbundet i Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Förbundets förste förtroendemannen var Anders Sörensson.

1938 - Verkstadsklubben på Hjalmar Söderbergs grundas som Söderbergs sektion av Svenska Beklädnadsarbetareförbundet avd 66 .
1946 - Sektionen blir verkstadsklubb.
1960 - Klubben upphör.

1931 - bildades den 14/12 som avd 19 av Sv Hatt- och Pälsindustriarbetare-
förbundet.
1933 - ingick i avd 77 av Sv Beklädnadsarbetareförbundet och Sv Hatt- och Päls lades ner.
1966 - ombildades till att bli en sektion i avd 12 som hade styrelsesäte i Stockholm.
1984 - avd 10 och 12 slogs ihop och fick säte i Kumla.

1983 - Klubben grundas.
1985 - Klubben upphör.

1917 - bytte namn från Svenska Bryggeriarbetareförbundet
1965 - gick upp i Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Bildades vid sammanslagning mellan avd 684 Vårfrukyrka-Sparrsätra och avd 130 Breddalsorten.

Bildad inom Upplands Lantarbetareförbund som avd 092 Härkeberga.
Nybildad 1935, då under namnet avd 429 Härkeberga.

Den 1/1 1967 gick avdelningen upp i den nya avd 023 Enköping,
som då bildades.

The organisation was founded at a meeting in London in 1896. Among the founders were Tom Mann and Ben Tillett, the British Dock, Wharf, Riverside and General Labourers' Union; Charles Lindley, from the Swedish Transport Workers Union; and Havelock Wilson, from the British National Fishermen's and Sailors Union.

Originally named the International Federation of Ship, Dock and River Workers in 1898, it later merged with the International Commission for Railwaymen and adopted its current name.