International Federation of Trade Unions (IFTU), även kallad Amsterdam-internationalen, var en global fackföreningsorganisation aktiv mellan 1919 och 1945. Den hade kopplingar till den socialdemokratiska Socialistinternationalen och motsattes av kommunistiska fackföreningar. Efter att amerikanska AFL drog sig ur 1925 blev IFTU en huvudsakligen europeisk organisation med socialdemokratisk inriktning.
Dess huvudsakliga roll blev påverkansarbete mot Nationernas förbund och nationella regeringar till stöd för Internationella arbetsorganisationen (ILO).
År 1930 hade IFTU medlemsorganisationer i 29 länder, som representerade 13,5 miljoner arbetare. Dess huvudkontor flyttades från Amsterdam till Berlin, sedan till Paris och slutligen till London under andra världskriget. Walter Schevenels var generalsekreterare från 1930 till 1945. IFTU upplöstes 1945 och efterträddes av Världsfederationen för fackföreningar (WFTU).

Redan under slutet av 1800- talet agiterades det för bildandet av fackförbund för lantarbetare på flera håll i Sverige. Särskilt bedrevs agitation i området kring Ystad av Fredrik Thorsson. Vissa lantarbetare organiserade sig också i Grov- och fabriksarbetareförbundet. Under 1900 talets första decennium bildades regionala lantarbetareförbund på flera ställen i Sverige. Skånes Lantarbetareförbund bildades 1904, Norrlands 1906 o.s.v.

Svenska lantarbetareförbundet bildades 1908 i Mjölby och gick med i LO 1909. Det unga förbundet drabbades hårt av storstrejken 1909, och 1911 blev förbundet uteslutet ur LO på grund av bristande betalning. Förbundet återanslöt sig till LO först 1930.

Hela 1920 talet var präglat av konflikter. Den mest kända är Möre-konflikten, där Lantarbetareförbundet krävde löne- och arbetsvillkorsförhandlingar med storbönderna i Möredistriktet utanför Kalmar. Efter tre år av strejker accepterade jordägarna lantarbetarnas förhandlingsrätt och satte sig vid förhandlingsbordet. Konflikten blev rikskänd och symbolisk för arbetarrörelsen eftersom den synliggjorde de eländiga och näst intill feodala förhållandena som fortfarande var verklighet på landsbygden.

1945 vann organisationen sin kanske största seger när stataresystemet upphörde. Andelen statare hade minskat under hela 1930-talet, men från och med 1945 skulle alla lantarbetare få kontant ersättning för sitt arbete.

Förbundet har genomgått flera omorganiseringar. Under 1950- och 60-talen minskade antalet medlemmar, och flera avdelningar slogs samman runt i landet. 1986 minskade man drastiskt antalet avdelningar. Den 1 januari 2002 upphörde organisationen och gick upp i Svenska Kommunalarbetareförbundet.

The organisation was formed on 2 December 1959 through the merger of the Plantation Workers International Federation and the International Landworkers' Federation. It represented agricultural and plantation workers globally, including former affiliates of the defunct International Federation of Tobacco Workers.
In 1988, it pioneered international collective bargaining by signing an agreement with Danone.
In 1994, IFPAW merged into the International Union of Food and Allied Workers' Associations, which was renamed to reflect its broader representation across food, agriculture, hospitality, and tobacco sectors.

Bildad som avd 012 inom Upplands Lantarbetareförbund.
Namnbyte 1930.
1958 upphör avd och uppgår i avd 23 Veckholm.

Landsorganisationen (LO) är en fackförbundsfederation som bildades vid en konstituerande kongress 5-8 augusti, 1898.

Förbundets första ordförande var Fredrik Sterky (1898–1900)

1923 - grundades i en sammanslagning av Hattarbetareförbundet och Pälsvaruarbetareförbundet
1933 - gick upp i Beklädnadsarbetareförbundet

Förbundet bildades under namnet Sveriges skrädderiarbetareförbund. 1898 bytte man namn till Svenska skrädderiarbetareförbundet och anslöt sig samma år till LO (den 1 april 1898).

Den 1 januari 1909 uppgick Kvinnornas fackförbund i förbundet.

Förbundet började ge ut tidskriften "Skrädderiarbetaren" 1 januari 1901. I och med att förbundet bytte namn 1927 ändrade också tidskriften namn till "Beklädnadsarbetaren".

1949, mitt under kalla krigets spänningar, lämnade flera fackförbund, däribland de från USA, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien, the World Federation of Trade Unions (WFTU) på grund av oro över kommunistiskt inflytande. De bildade International Confederation of Free Trade Unions (ICFTU), som representerade 48 miljoner arbetare i 53 länder.
Under hela sin existens debatterade ICFTU sin hållning till kommunismen och utvidgade sin verksamhet till Asien och Afrika. Efter kommunismens fall i Östeuropa ökade medlemsantalet betydligt.
Organisationen fortsatte sin verksamhet fram till 2006, då den gick samman med World Confederation of Labour och bildade International Trade Union Confederation (ITUC).

1910 bildades Svenska Kommunalarbetareförbundet, men redan 1908 hölls den första kommunalarbetarekonferensen. Pådrivande för att förbundet skulle bildas var den kommunala samorganisationen inom Grov- och fabriksarbetareförbundet, som bland annat organiserade renhållningsarbetare. Från starten anslöt sig även medlemmar från Svenska Spårvägsförbundet.

Ludvig Nordgren var förbundets förste förtroendeman, under perioden 1910-1933.

Förbundet bildades den 22 januari 1899. Genom förbundets bildande förenades de lokala bryggeriarbetareföreningar som redan fanns i flera städer med stora bryggerier i en gemensam organisation. Förbundet ändamål var bland annat att värna och främja bryggeriarbetarnas ekonomiska intressen och att i förbindelse med andra arbetarorganisationer (både inhemska och utländska) verka för skyddalagstiftning, minimilön, normalarbetsdag och allmän rösträtt.

Svenska bryggeriarbetetareförbundet höll sin andra kongress år 1905 och då beslöts att förbundet skulle ansluta sig till LO från och med 1906.

År 1917 ändrades namnet till Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet men förbundets verksamhet genomgick ej någon förändring i och med detta. År 1965 uppgick förbundet i Svenska livsmedelsarbetareförbundet

Den 9 april 1898 bildades Svenska textilarbetareförbundet på ett kontituerande möte. En av förbundets förgrundsprofiler och starke man var Gustav Janzén som representerade Stockholmsavdelningen och som vid kongressen 1904 valdes in i förbundsledningen. 1972 slog man sig samman med Sko- och läder samt Svenska beklädnadsarbetareförbundet och bildade Beklädnadsarbetarnas förbund.

Den 1 januari 1927 bytte organisationen Svenska skrädderiarbetareförbundet namn till Svenska beklädnadsarbetareförbundet.

Ytterligare förändringar i organisationen skedde 1933, då Svenska hatt- och pälsindustriarbetareförbundet uppgick i organisationen. 1971 upphörde organisationen och ett nytt förbund bildades 1972 genom sammanslagning med Svenska textilarbetareförbundet och Sko- och läderarbetarnas förbund till ett Beklädnadsarbetarnas förbund.

Förbundet gav från starten ut tidskriften "Beklädnadsarbetaren". Denna lades ner 1943 och från och med 1 januari 1944 gav man istället tillsammans med Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet och Svenska textilarbetareförbundet ut tidskriften "Beklädnadsfolket".

Före 1920 var papperindustriarbetarna organiserade i Sågverksarbetareförbundet och även i Grov- och fabriksarbetareförbundet, men den 21 juni 1920 på en konstituerande kongress bildade man ett eget förbund. Organisationen skaffade sig lokaler i Gävle och som förste förtroendeman valdes G.O. Strand. Från 1921 gav man ut tidskriften "Pappersindustriarbetaren" som sedemera upphörde 1935 för att ersättas med kartelltidningen "SIA". Förbundet flyttade 1928 till Stockholm och bedriver fortfarande verksamhet som ett eget förbund

18XX - avdelningen bildades

Organisationens bildande var resultatet av en sammanslagning av Svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund och Statens sjukhus ekonomipersonals förbund. Denna sammanslagning ägde rum den 5 augusti 1941 och till det nybildade förbundets förste ordförande valdes Hans Truedsson.
Det nya förbundet var från början anslutet till LO och Statstjänarekartellen. 1948 gick Svenska sinnessjukhusens förmansförening upp i förbundet. 1967- 01-01 upphör Statens sjukhuspersonals förbund som egen organisation och går upp i Svenska kommunalarbetareförbundet.

Det var svårt, ibland rent omöjligt, för kvinnor att driva frågor inom de manligt dominerade organisationerna i den tidiga arbetarrörelsen. Till exempel var Skrädderiarbetareförbundet vid den här tiden inte intresserade av att organisera kvinnliga arbetare, varför en stor del landets sömmerskor stod utan fackförening. Under 1890-talet började därför kvinnor att organisera sig i egna politiska organisationer och fackföreningar.
År 1897 bildades Kommittén för den kvinnliga agitationen inom Stockholms allmänna kvinnoklubb. Man arbetade för att öka den fackliga medvetenheten hos kvinnorna. Drivande i kommittén var Anna Sterky. När kommittén 1902 ombildades till Kvinnornas fackförbund blev hon dess första ordförande.
Kvinnornas fackförbund var från början en sammanslutning av främst sömmerskor. Organisationen arbetade med att driva fackliga frågor för kvinnliga arbetare. Organsiationen anslöts till LO 1904 och samma år gavs första numret av tidningen Morgonbris ut. 1905 togs initiativet till att starta den kooperativa syfabriken Linnéa i Stockholm. Och 1906 anställdes en agitator, Signe Vessman, som på heltid skulle driva organisationens frågor.
Men när organisationen 1908 organsierade hemarbeterskor, bröt man mot den så kallade industriförbundsprincipen inom LO. Den innebar att ett förbund bara skulle organisera arbetare inom en bransch, eller yrkesområde. Dessutom hade Skrädderiarbetareförbundet nu börjat acceptera sömmerskor som medlemmar, varför underlaget för förbundets medlemskår krympte. 1909 upphörde därför organisationen och medlemmarna gick över till Skrädderiarbetareförbundet. Morgonbris övertogs av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Organisationen grundades 1 december 1889. Namnet var till en början Skandinaviska tobaksarbetareförbundet namnet ersattes 1899 med Internationella tobaksarbetareförbundet i Sverige. Då grundades även fackförbundets tidning ”Tobaksarbetaren”. 1918 fick organisationen sitt slutliga namn - Svenska tobaksindustriarbetareförbundet. 1964 uppgick förbundet i Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Förbundets förste förtroendemannen var Anders Sörensson.

1938 - Verkstadsklubben på Hjalmar Söderbergs grundas som Söderbergs sektion av Svenska Beklädnadsarbetareförbundet avd 66 .
1946 - Sektionen blir verkstadsklubb.
1960 - Klubben upphör.

1931 - bildades den 14/12 som avd 19 av Sv Hatt- och Pälsindustriarbetare-
förbundet.
1933 - ingick i avd 77 av Sv Beklädnadsarbetareförbundet och Sv Hatt- och Päls lades ner.
1966 - ombildades till att bli en sektion i avd 12 som hade styrelsesäte i Stockholm.
1984 - avd 10 och 12 slogs ihop och fick säte i Kumla.

1983 - Klubben grundas.
1985 - Klubben upphör.

1917 - bytte namn från Svenska Bryggeriarbetareförbundet
1965 - gick upp i Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Bildades vid sammanslagning mellan avd 684 Vårfrukyrka-Sparrsätra och avd 130 Breddalsorten.

Bildad inom Upplands Lantarbetareförbund som avd 092 Härkeberga.
Nybildad 1935, då under namnet avd 429 Härkeberga.

Den 1/1 1967 gick avdelningen upp i den nya avd 023 Enköping,
som då bildades.

The organisation was founded at a meeting in London in 1896. Among the founders were Tom Mann and Ben Tillett, the British Dock, Wharf, Riverside and General Labourers' Union; Charles Lindley, from the Swedish Transport Workers Union; and Havelock Wilson, from the British National Fishermen's and Sailors Union.

Originally named the International Federation of Ship, Dock and River Workers in 1898, it later merged with the International Commission for Railwaymen and adopted its current name.

The organisation was established in 1893 at a conference in Zürich, under the name International Clothing Workers' Federation. The following year, it established its headquarters in Berlin, with Clara Zetkin acting as its first General Secretary. The organisation moved to Amsterdam in 1920. It held conferences in various European locations every 3 to 4 years. In 1925, the International Furriers' Secretariat merged into the organisation, giving it 29 affiliates and a total of 315,000 members.

The federation ceased to operate during World War II, but was re-established in 1946, based in London. In 1949, it was re-founded as the International Garment Workers' Federation, which in 1960 merged with the International Federation of Textile Workers' Associations to form the International Textile and Garment Workers' Federation.

The organisation was established in 1970 through the merger of two earlier federations representing textile, garment, shoe, and leather workers. Its roots trace back to various international labour organisations founded in the late 19th century.
The ITGLWF held a congress every four years to set its policy direction, with delegates from member organisations. Headquartered in Brussels, it operated through four regional bodies: in Venezuela (Americas), Belgium (Europe), Japan (Asia), and South Africa (Africa).
It collaborated closely with the International Trade Union Confederation and other global union federations. In 2007, it absorbed the International Federation Textile-Clothing, and in 2012, its affiliates joined the newly formed IndustriALL Global Union.

The organisation was first founded in 1889 in Paris but dissolved by 1900 due to limited engagement from member unions. A new federation was established in 1907 in Nürnberg under German trade unionist Josef Simon, later expanding to include leather, skin, and hide workers.

In 1933, the headquarters moved to London due to the rise of Nazism, with George Chester becoming general secretary. After becoming inactive during World War II, it was reformed in 1946 as the International Shoe and Leather Workers' Federation (ISLWF).

In 1970, the ISLWF merged with the International Textile and Garment Workers' Federation to form the International Textile, Garment and Leather Workers' Federation (ITGLWF).

The organisation was founded following the 1894 International Textile Congress in Manchester, initiated by British union leaders James Mawdsley and David Holmes. Delegates from several countries agreed to form an international organisation and campaign for an eight-hour workday.
Initially focused on organising conferences, the federation gained momentum in 1905 with the appointment of William Marsland as general secretary, followed by Tom Shaw. After a pause during World War I, it was re-established in 1920 and affiliated with the International Federation of Trade Unions. Under Shaw’s leadership, it advocated for reduced working hours and investigated labor conditions abroad.
The federation became inactive during World War II but was revived in 1946. In 1960, it merged with the International Garment Workers' Federation to form the International Textile and Garment Workers' Federation (ITGWF).

The organisation was a global union federation representing workers in the textile and clothing industries. It was formed on 17 June 1960 in Copenhagen through the merger of the International Federation of Textile Workers' Associations and the International Garment Workers' Federation.
Led by Jack Greenhalgh (general secretary), John Newton (president), and Alphonse Baeyens (vice-president), the federation operated for a decade before merging with the International Shoe and Leather Workers' Federation on 5 June 1970 in Folkestone, England. This merger created the International Textile, Garment and Leather Workers' Federation (ITGLWF).

Redan 1901 gjordes ett första försök att organisera skorstensfejeriarbetarna. Det visade sig dock svårt och 1902 uppgick organisationens avdelningar i Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet.

Efter en tid av slitningar mellan skorstensfjeierarbetarna och Grov- och fabriks styrelse, bildades Svenska Skorstensfejeriarbetareförbundet 1918. Till förste ordförande valdes Arthur Karlsson från Stockholm.

Ett namnbyte genomfördes 1976, till Svenska skorstensfejareförbundet. På grund av kommunaliseringen av sotningsväsendet under 1970-talet så anslöt sig organisationen 1981 till Svenska kommunalarbetareförbundet.

Bildades 1910, med syftet att främja kamratskapet och idka fritidsverksamhet för tryckerianställda ynglingar vid Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Bildades 1885 och upphörde 1973.

Bildades 1929 som krets inom Upplands Lantarbetareförbund.
Från 1930 krets inom Upplands distrikt av Svenska Lantarbetareförbundet.

Gick ihop med avd 684 Sparrsätra den 1 januari 1958. Den nya avd fick namnet 130 Sparrsätra.

Bildad 1919, och upphör 1967 på grund av inträde i den nya storavdelningen 023 Enköping.

Lantarbetareförbundet avd 023 Enköping bildades 1967, och upphörde 1991 då förbundet uppgick upp i avd 020 Norra Mälardalen inom Svenska Lantarbetareförbundet.

Var från början avd inom Upplands Lantarbetareförbund.
1963-1966 bildade man avdelning med avd 016 Grillbyorten,
under namnet avd 023 Trögd.
Uppgick i storavdelning 023 Enköping, 1967.

31/8 1919 sammanträdde 54 personer under ledning av K. A. Borg från Skutskär och beslutade att bilda Upplands Lantarbetareförbund avd 62 Harg.
1/1 1930 upphör Upplands Lantarbetareförbund och uppgår därefter i Sv Lantarbetareförbundet. Avd i Harg övergick också, man fick avd nr 174.
1/7 1978 övergår avdelningens medlemmar till avd 179 i Tierp.

The organisation was founded in London in 1975, on the initiative of Alan Sapper and the British trade union Association of Cinematograph, Television and Allied Technicians. The acronym FISTAV comes from its French name - Fédération internationale des syndicats des travailleurs de l'audiovisuel.

The organisation chose to remain independent from both the International Confederation of Free Trade Unions (ICFTU) and the World Federation of Trade Unions (WFTU). It thus brought together social democratic, communist, and non-aligned trade unions in the film and television sector, putting it in competition with ISETU, which was affiliated with the ICFTU.

In 1979, FISTAV had members from a wide range of countries in Europe, Asia and the Middle East, including the United Kingdom, France, Italy, Japan, the Soviet Union and several Eastern European countries.
The federation worked closely with the International Federation of Actors (FIA) and the International Federation of Musicians (FIM).

In 1993, FISTAV merged with ISETU to form the new organisation Media and Entertainment International (MEI).

The International Metalworkers' Federation (IMF) was a global union federation founded in Zürich in 1893.

Originally established as the International Metallurgists' Bureau of Information, it adopted the name IMF in 1904 after merging with the International Secretariat of Foundry Workers.

Membership fluctuated over time, dropping during the 1930s depression but rebounding post-WWII. In 1949, some unions briefly formed a separate foundry federation due to disagreements over sectoral conferences.

IMF held quadrennial congresses to set policy and elect leadership. Its headquarters were in Geneva, with regional offices worldwide.

In 2012, the IMF merged with IndustriALL Global Union to form a new global federation.

The organisation was a global union federation of agricultural and forestry workers, founded in Amsterdam in 1920. It later moved its headquarters between Utrecht and Berlin.

The Dutch unionist Piet Hiemstra served as the organisation's first General Secretary, and British unionist Walter Smith was the first chairman.

In 1960, it merged with the Plantation Workers International Federation to form the International Federation of Plantation and Agricultural Workers, expanding its reach to workers in developing countries.

The organisation was a global union federation for printing workers, officially founded in 1949 in Stockholm, following initial merger plans that began in 1939 but were delayed by World War II.
IGF focused on industry-related issues such as technological changes, labour standards, and dispute information, operating through specialised boards and an executive committee. It was affiliated with the International Confederation of Free Trade Unions but was suspended in 1967 due to political tensions.
In 1999, IGF merged with several other federations to form Union Network International, expanding its scope to broader communication and media sectors.

The organisation was founded in 1890 following early efforts by Belgian and Dutch unions in the 1880s. Initially based in Antwerp, it later moved to Bremen and Amsterdam. After a decline during World War I, it was re-established in 1918.

In 1958, the federation merged into the International Union of Food and Drinks Workers' Associations, which was renamed to include tobacco workers. Some affiliates instead joined the Plantation Workers International Federation.

The organisation was founded in 1896 in London to unite print worker unions. Its headquarters moved several times, including to Berlin, Brussels, and Amstelveen.
By 1935, it had affiliates across Europe. In 1939, IFL agreed to merge with other printing federations, but World War II delayed the merger. It was finalised in 1949 with the creation of the International Graphical Federation.

The organisation was founded in 1946 in Copenhagen as a global press workers' organisation. Initially broad in representation, it became dominated by communist-aligned unions by 1950, prompting non-communist members to withdraw and later re-establish the International Federation of Journalists in 1952.

Headquartered in Prague during the Cold War, the IOJ was closely linked to Soviet interests and described by the CIA as a propaganda tool. Despite this, some leaders claimed its operations were more nuanced than direct Kremlin control.

The organisation was founded in 1926 in Paris, on the initiative of the French Syndicat national des journalistes (SNJ). Activities in Paris became impossible during the Nazi occupation of France, and the organisation was re-established in 1952 in Brussels after a split during World War II and the Cold War, when communist-oriented organisations founded the International Organisation of Journalists (IOJ).

Its headquarters are in Brussels.

The organisation was founded in 1951, by the International Confederation of Free Trade Unions (ICFTU) to offer an alternative the International Federation of Teachers' Trade Unions, affiliated with the World Federation of Trade Unions (WFTU).

In 1992, it merged with the World Confederation of Organisations of the Teaching Profession to form Education International.

The organisation was formed in 1934 through the merger of several trade secretariats representing construction and wood industries.
Headquartered in Geneva, the IFBWW worked closely with global labour organisations and held consultative status at the UN. Its governance included a congress every four years, an executive committee, and a management committee overseeing operations.
In December 2005, the IFBWW merged with the World Federation of Building and Wood Workers to form Building and Wood Workers' International.

The organisation was founded in Stockholm in 1993, through a merger between the World Confederation of Organisations of the Teaching Profession (WCOTP) and the International Federation of Free Teachers’ Unions (IFFTU).