Det var svårt, ibland rent omöjligt, för kvinnor att driva frågor inom de manligt dominerade organisationerna i den tidiga arbetarrörelsen. Till exempel var Skrädderiarbetareförbundet vid den här tiden inte intresserade av att organisera kvinnliga arbetare, varför en stor del landets sömmerskor stod utan fackförening. Under 1890-talet började därför kvinnor att organisera sig i egna politiska organisationer och fackföreningar.
År 1897 bildades Kommittén för den kvinnliga agitationen inom Stockholms allmänna kvinnoklubb. Man arbetade för att öka den fackliga medvetenheten hos kvinnorna. Drivande i kommittén var Anna Sterky. När kommittén 1902 ombildades till Kvinnornas fackförbund blev hon dess första ordförande.
Kvinnornas fackförbund var från början en sammanslutning av främst sömmerskor. Organisationen arbetade med att driva fackliga frågor för kvinnliga arbetare. Organsiationen anslöts till LO 1904 och samma år gavs första numret av tidningen Morgonbris ut. 1905 togs initiativet till att starta den kooperativa syfabriken Linnéa i Stockholm. Och 1906 anställdes en agitator, Signe Vessman, som på heltid skulle driva organisationens frågor.
Men när organisationen 1908 organsierade hemarbeterskor, bröt man mot den så kallade industriförbundsprincipen inom LO. Den innebar att ett förbund bara skulle organisera arbetare inom en bransch, eller yrkesområde. Dessutom hade Skrädderiarbetareförbundet nu börjat acceptera sömmerskor som medlemmar, varför underlaget för förbundets medlemskår krympte. 1909 upphörde därför organisationen och medlemmarna gick över till Skrädderiarbetareförbundet. Morgonbris övertogs av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Organisationshistoria
1902 - förbundet bildades
1904 - ansluter till LO
1909 - förbundet upplöstes, medlemmarna gick till Svenska skrädderiarbetareförbundet
